söndag 17 januari 2010

Ett steg närmare hem


Precis när jag kom till Scott efter sovstunden som de har mellan 12-13 så hade en sköterska suttit och läst en bok för honom, då han inte ville sova. Fick beske om att Scott skulle flyttas ut till ett av rummen på avdelningen. Vilken lycka alltså! Det är ett steg närmare hem och jättebra! Först sa dom rum 4. Så vi packade och började köra Scott i hans sjukhussäng. Då kör dom förbi rum 4 och började kör in i rum 5. Vilken lättnad, för rum 5 är ett singelrum. Hur skönt som helst. Då slipper Scott dela rum med något annat barn och dess förälder. Nu blir det bara pappa och Scott eller mamma och Scott. Så fort vi hade kört in sängen, med Scott i, sätter han sig upp och säger LEKA. Hans rum e jämte lekrummet. Tror Scott kommer spendera fler timmar i lekrummet än i sitt rum. Så vi går och leker nu :-)

4 kommentarer:

  1. Å så han e på lekhumör....nice.

    Kul o se honom i tröja istället för i sjukhuskläder eller bar som han varit förut...
    Massa kramar från Panke.

    SvaraRadera
  2. Josefin Lindén Larsson17 januari 2010 22:12

    Helt otroligt att han ser så pigg ut och att han vill leka....en annan hade åmat sig hur länge som helst....de är så HIMLA starka barn....speciellt Scottis!
    Roligt att se honom sitt aupp!!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Klart det är mycket trevligare med Scott's egna tröjor. Sjukhusets kläder har man tröttnat på sedan länge, även om de kan vara praktiska.

    Jo, man förvånas verkligen över hur snabbt de återhämtar sig. Tror att när Scott låg i övervakningsrummet, så kände han inte till att det fanns ett lekrum ett tiotal meter bort. Men nu när han fick syn på det så var det det enda som gällde. Då fanns ingen smärta längre.

    Tack för att ni läser och skriver :-)

    SvaraRadera
  4. Så förvånad och glad jag blev när jag för första gången idag klickade in och såg Scott sitta upp, härligt! Detta lilla underverk får oss andra att framstå som gnällfisar, generellt! Eller hur, han är enastående och helt fantastisk. Heja Scott. Kram från Faster Karin

    SvaraRadera