Suttit i mamma's famn

Henrik kom hem strax efter 18. Vi åt hemlagade piroger till kvällsmat och jag åkte hemifrån strax efter 18:30. Kom till övervakningsrummet och då sov Scott. Efter ca 20 minuter vaknade han till och satte sig upp och var ledsen. Jag kramade om honom och frågade om han ville sitta lite i mamma's knä. Mmm, svarade han. Det är ett jobb i sig att ta honom från liggande i sängen till sittande i mamma's famn. Han har 3 slangar som går in i en ven i halsen (sk. cvk), en kissekateter, en slang in i armen som mäter blodtryck, en slang in i benet (sk. pvk), sondslang genom ena näsborren, en pulsmätare på ena foten och till sist, om jag inte glömt något nu, tre elektroder som mäter hjärtslag. När alla dessa sätts på sin plats från första början så ligger de fint och prydligt där de ska. Men hur man än gör så blir det en enda röra av alla dessa sladdar till slut. Alla dessa ska man se upp med så att de inte rycks ut när Scott flyttas. (Detta hände när Scott var nyfödd, då åkte slangen ur halsen ur och det kom blod i mängder...) Så det tar några minuter från det att vi bestämmer att han ska sitta i mitt knä, tills att han verkligen sitter hos mig.

Väl i mammas famn somnar Scott med en gång. En skön känsla får jag. Precis som att han nu känner sig trygg och avslappnad.

Scott har inte velat äta något mer. Inte oroväckande egentligen, då det tar sin lilla tid tills detta kommer igång igen. Måste ha mer tålamod, intalar jag mig själv. Jag har frågat Scott om han har ont någonstans, och då har han svarat ja och pekat på bröstkorgen. När vi lyfter honom får vi inte ta under hans armar och lyfta utan bakom ryggen. Detta för att bröstkorgen måste få läka ordentligt innan det utsätts för tryck.

Nu har vi lagt tillbaka Scott i sängen igen. Han är trött och fortsätter sova. Vill allra helst att han ska bli piggare så att vi kan komma över till ett eget rum på avdelningen. Det är iaf ett steg närmare att komma hem. Men tålamod tålamod...

Ännu en sköterska upprepade det jag hört en annan sköterska nämna tidigare idag, att eventuellt ska några av sladdarna dras imorgon. Jag hoppas så. Dessutom ska förbandet som ligger över operationssåret tas bort. Får inte sitta på i mer än 3 dagar för att undvika att det bildas en infektion mellan förbandet och såret. Så det ska av imorgon. Frågan är bara om blödningen avtagit såpass att inget nytt förband behövs.

Har precis avslutat en inhalation av Pulmicort. Scott sov medan jag gav honom inhalationen. Nu har bebisen jämte gråtit ett bra tag, men Scott sover på. Han vaknar bara när nappen trillar ur munnen. Jag trodde Henrik skämtade när han berättade att han fick sitta på sin vakt och peta in den sekunden efter den trillat ur, men det stämde faktiskt. Jag har säkert petat in den ett 20-tal gånger under 10 min. Ha ha, han e go´ min Scott.